Jul i Lima

Hola hola

Vi har inte firat jul pa barnhemmet som vi tankte. Andra dagen här i Lima begav vi oss ut for att hitta stället for att fraga om vi kunde hjalpa till och hoppade pa en buss som skulle till Villa Salvador, ett omrade i staden. Ca trettio minuter senare hoppade vi av mitt i kåkstaden och borjade sakta inse hur stort Lima var. Efter att vi letat efter detta "albergue de niños" i ca 5 timmar tillsammans med en rormokare och en taxichauffor, fragat ungefor femtioelva lokalbor och till sist traffat Katie fran Irland som var en liten, langsam, FIN, gråhårig gumma som jobbade som missionar och varit i sydamerika sedan '64 och som berattade att barnhemmet var ett dagcenter som inte var oppet over jul och att forestandaren Claire Dawson(jag tanker pa Titanic) inte gick att nå, gav vi upp lite. Forlat for milslång mening, jag har en viss forkarlek for langa meningar och miljarder kommatecken. Alltid varit min svaghet i svenskan minns jag nu(saknar Jocke!). Anyway, Katie ringde "The Italian Sisters" som hade ett barnhem och vi fick vagbeskrivning dit. Det lag i sector 9, vi var i sector 6 och varje sector ar svinstor. Dessutom var det stor rånrisk fick vi veta men var fina chauffor sa bara "Don't worry, I'm here". Vi kande oss trygga. Letade upp kyrkan som systrarna holl till i och den lag pa en sa brant kulle att bilen inte kunde kora upp, sa vi fick ga. Saklart var det stangsel och lasta dorrar overallt och ingen som kom nar vi ropade och knackade. Vi lade ner planen helt och koncentrerade oss pa en fantastisk syn. 

Nedanfor oss och sa langt vi kunde se spred kåkstaderna ut sig, uppfor kulle nedfor kulle. Solen kastades tillbaka fran korrugerade plattak och bilar och har uppe var det mycket tystare och lugnare an nere i mixen av hus, manniskor, fordon och hundar. Bakom om strackte sig en hog betongmur langs kanten av husen langst upp och nar jag hittade en oppning och tittade ut fanns INGENTING forutom ett skjul, en man och en hund, och lite skrap. Bara sand, sand, sand och sandig/fororenad luft. Sjukt.


Efter detta galna aventyr tog vi en lokalbuss tillbaka mot Miraflores dar vi bor och trangdes med folk som hoppade pa och av samt blev helt slut av att lyssna till mannen som stod i skjutdorren som han oppnade och stangde i farten samtidigt som han busvisslade och skrek for full hals efter passagerare. Som tur var spelades Boys don't cry pa radion vid ett tillfalle sa jag fick ny energi. Resten av kvallen hittade vi ett Starbucks i varldens lyxgalleria och satt dar i flera timmar och spelade spel. Snacka om kontraster.

Igar pa julafton gick vi pa La misa para celebrar la Navidad i Iglesia de parque Kennedy. Sa himla fint! Nar prasten kom in tillsammans med sitt lilla folje svangde en av pojkarna en sandar rokelsegrej, oj jag skams over att veta sa lite, jag har bara sett det i Ringaren i Notre Dame tror jag! Alla sjong, massade, bad och vid ett tillfalle skulle alla skaka hand med och klappa om sina grannar, fint. Och i slutet gick en flicka fram i mittgangen med en liten docka i armarna, gav den till prasten som placerade jesusbarnet i sin krubba, och alla borjade appladera och appladera, och sen var det slut. Feliz navidad, liksom. :)

Nu maste jag ga och packa ihop mina grejer for vi ska checka ut fran hostelet. Om nagon timme kommer Daniel och ansluter och vi ska ta en buss till Trujillo och sen ut till en surfby, yay!

Puss och kram och hoppas att ni mar bra och ha sa kul pa Tellus ikvall ;)